Från fårklippning till färdigt segel krävdes tvättning, kardning, spinning, färgning och vävning. Textilarbetet fordrade enorm tid och skicklighet; tyg var värdefullt, lagades och användes så länge som möjligt.
Arkeologiska textilrester är sällsynta och oftast små. Spännen, bältesbeslag, sländtrissor och vävtyngder kompletterar bilden, men hela dräkter måste rekonstrueras försiktigt. Region, århundrade och social ställning gjorde stor skillnad.
Lin och ull dominerade, medan siden och avancerade band kunde visa rikedom och tillgång till fjärrhandel. Färgerna var mer varierade än klichén om grova bruna kläder, men inte alla bar ständigt lysande högtidsdräkt.
Smeder, träarbetare, bensnidare och specialiserade verkstäder skapade redskap, smycken och reparationer. Verktygsspår och experiment kan återvinna hantverkskunskap, men en rekonstruktion är ett prövbart försök och inget direkt fönster mot det förflutna.