Namn och ljudvärden
Maðr är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar människa. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /m/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Stroferna betonar dödlighet, jord och socialt beroende. Det moderna autonoma ”självet” motsvarar bara delvis deras tyngdpunkt.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Maðr som symbolfält för ”människa”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Maðr er moldar auki; mikil er græip á hauki.Människan är jordens tillväxt; hökens grepp är stort.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Maðr er manns gaman ok moldar auki ok skipa skreytir.Människan är människans glädje, en ökning av mullen och skeppens prydnad.
”En ökning av mullen” syftar på dödlighet och begravning; ”skeppens prydnad” på människorna som besättning.