Namn och ljudvärden
Lögr är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar vatten eller vattendrag. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /l/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Vatten framstår som strömmande kraft och livsmiljö. Intuition och känsla är moderna metaforiska utvidgningar.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Lögr som symbolfält för ”vatten eller vattendrag”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Lǫgr er, fællr ór fjalle foss; en gull ero nosser.Vatten är ett vattenfall som faller från berget; smycken är av guld.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Lögr er vellanda vatn ok viðr ketill ok glömmungr grund.Vatten är uppvällande vatten, en vid kittel och fiskens mark.
Den sista frasen är en kenning för havet eller vattnet som fiskens livsrum.