Namn och ljudvärden
Kaun är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar sår eller böld. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /k/g/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Båda dikttraditionerna beskriver sjukdom och smärta. Den populära betydelsen ”fackla” hör till den besläktade fornengelska Cen-runan.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Kaun som symbolfält för ”sår eller böld”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Kaun er barna bǫlvan; bǫl gørver nán fǫlvan.Såret är barnens fördärv; olycka gör ett lik blekt.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Kaun er barna böl ok bardaga för ok holdfúa hús.Ett sår är barns fördärv, ett spår av strid och det ruttnande köttets hus.
Mittfrasen är skadad i textöverföringen och läses olika av utgivare.