Namn och språklig rekonstruktion
Tiwaz är den vanliga normaliserade formen av det rekonstruerade urgermanska namnet *tīwaz. Det betyder guden Tīwaz, senare Tyr. Asterisken markerar att formen inte är direkt belagd som runnamn i en bevarad äldre futharkinskrift.
Tecken och historisk användning
I äldre futharken fungerade runan främst som skrivtecken. Ljudvärde, plats i runrader och användning i inskrifter är mer direkt historisk evidens än moderna listor över symboliska betydelser.
Ett runnamn kunde vara minneshjälp och ibland fungera som begreppstecken. Det betyder inte att varje förekomst automatiskt åkallade namnets hela betydelseinnehåll.
Vad rundikterna belägger
Ingen rundikt för äldre futharken är bevarad. De fornengelska, norska och isländska stroferna som visas här hör till senare runrader. De hjälper till att rekonstruera namn men är ingen oförändrad kommentar från tecknets uppkomsttid.
Gudanamnet är historiskt hållbart; moderna nyckelord som rättvisa härleds ur utvalda berättelser om Tyr.
Modern symbolisk tolkning
Modern runpraktik utvecklar ofta Tiwaz ur bildfältet ”guden Tīwaz, senare Tyr”. Sådana läsningar kan fungera som reflektionsspråk men är nutida tradition, inte en belagd vikingatida orakeldefinition.
Rundikterna i original
Old English
Den fornengelska rundikten
tir biþ tacna sum, healdeþ trywa wel wiþ æþelingas, a biþ on færylde ofer nihta genipu, næfre swiceþTīr är ett särskilt tecken; det håller troget sitt löfte till furstar, går alltid sin bana över nattens mörker och sviker aldrig.
En innebördsmässig arbetsöversättning av CLASP-transkriptionen; bildspråk och tvetydiga ord granskas före slutligt godkännande.
Old Norwegian
Den norska rundikten
Týr er æinendr ása; opt værðr smiðr blása.Týr är den enhänte asen; smeden måste ofta blåsa.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Týr er einhendr áss ok ulfs leifar ok hofa hilmir.Tyr är den enhänte guden, vargens kvarleva och helgedomarnas härskare.
”Vargens kvarleva” anspelar på Fenrirs bett, genom vilket Tyr förlorade sin hand.