När gudarna vill binda Fenrisulven med Gleipner kräver den misstänksamma vargen en hand som pant. Bara Tyr lägger sin högra hand i gapet och förlorar den när löftet bryts.
Scenen förenar mod med ett rättsligt problematiskt löftesbrott. Tyr garanterar avtalet och betalar för kollektivets fördel. Moderna kortformler som ”rättvisans gud” jämnar ut denna spänning.
Hans namn går tillbaka på en gammal indoeuropeisk gudsbeteckning och lever kvar i veckodagsnamn. Trots att Tyr språkhistoriskt är mycket gammal tar han mindre plats i bevarade nordiska myter än Oden och Tor.
Ortnamn och T-runan ger fler spår men inget fullständigt kultsystem. Påståenden om fasta prästerskap eller samma ansvarsområden överallt går längre än källorna.