Vǫluspá berättar om en ordning som bryts, fiender som släpps fria, stora gudars död och en värld i eld och vatten. Därefter stiger en förnyad jord upp; överlevnad och återkomst hör lika mycket till dikten som förstörelse.
Snorres Edda ordnar spridda poetiska motiv till ett sammanhängande förlopp. Den versionen präglar moderna återberättelser men är en medeltida syntes, inte automatiskt alla vikingatida människors enhetliga tro.
Fenrisulven, Midgårdsormen, Surt och Loke möter gudarna. Konflikterna förbereds i tidigare myter: band brister, gamla bedrägerier kräver sitt pris och även gudomlig ordning är ändlig.
Kristna bilder av världens slut kan ha påverkat den skriftliga framställningen, samtidigt som motivet har äldre nordiska rötter. Forskningen undersöker därför hur muntlig tradition och kristen skriftkultur samverkade.