Loke rör sig mellan gudar, jättar och djurgestalter. Han orsakar kriser men löser flera genom list. Den skiftande funktionen gör honom till en av traditionens mest rörliga litterära gestalter.
Han är far till Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel samt – efter att ha blivit sto – mor till Sleipner. Gränsöverskridandena gäller kropp, kön, släktskap och social ordning.
I Lokasenna angriper Loke gudarna med anklagelser och avslöjanden; källorna berättar hans ansvar för Balders död på olika sätt. Vid Ragnarök strider han slutligen mot gudarna.
Ingen säker vikingatida kult av Loke är känd. Bilderna av en dyrkad trickster eller en nordisk Satan bygger därför mer på moderna system än på tydliga kultbelägg.