Runor var först och främst ett skriftsystem. De användes för namn, ägande, minne, meddelanden och många andra syften. Vissa inskrifter åkallar skydd, läkedom, förbannelse eller övernaturlig hjälp.
Upprepningar, ovanliga teckenföljder och formler kan ha magiska funktioner men är ofta mångtydiga. Betydelsen uppstår ur ordalydelse, föremål, fyndplats och jämförelse – inte ur tecknet ensamt.
De fasta orakelbetydelser som idag knyts till varje runa är främst moderna. Hrafnspeki skiljer därför historiska runnamn och källor från nutida divination utan att nedvärdera modern praktik.