Modern sejd-, run- och ritualpraktik har vuxit ur historiska källor, folklore, ockultism, psykologi och personlig erfarenhet. Sambanden gör den inte värdelös men tydligt modern.
Rekonstruktion fyller luckor med motiverade antaganden. Ju större lucka, desto viktigare är tydlig märkning. ”Inspirerat av en saga” är ärligare och mer informativt än ”exakt så gjorde vikingarna”.
Fasta runorakelbetydelser, standardiserade läggningar och många åkallningsformler är moderna utvecklingar. Historiska runnamn och rundikter kan inspirera men ger ingen fullständigt bevarad spådomshandbok.
Hrafnspeki dömer inte personlig andlighet. Den redaktionella gränsen gäller faktapåståenden: belägg, rimlig rekonstruktion och modernt skapande ska kunna stå sida vid sida utan att blandas ihop.