Völvor framträder som kvinnor som reser, tas emot och belönas för sin kunskap. Deras auktoritet kunde stå utanför vanliga hushållsroller men var ofta knuten till rikedom, följe och särskild utrustning.
Oden utövar sejd trots att Lokasenna och Snorre förbinder manlig utövning med ergi – ett allvarligt angrepp på manlighet, heder och sexuella normer. Makt och skam kunde alltså fästas vid samma praktik.
Texterna speglar social polemik och litterär iscensättning. De tillåter inte det enkla påståendet att alla utövare var kvinnor eller att könsgränser saknade betydelse.
Moderna tolkningar bör varken upprepa historisk skam eller härleda tidlösa identiteter ur gränsöverskridande. Spänningarna är belagda; deras exakta sociala bruk förblir regionalt och källberoende.