Det fornnordiska ordet galdr hör till sångens och ropets betydelsefält. Litterära källor beskriver formler, skyddssånger och kunskap som blir verksam genom röst och vers.
Inga melodier eller fullständiga framförandeanvisningar finns bevarade. Versmått, upprepning och namngivning kan ha varit viktiga, men moderna ljudrekonstruktioner förblir spekulativa.
Runor och galdr förekommer tillsammans i vissa texter men är inte samma sak. En ristad inskrift, ett runnamn och en sjungen besvärjelse måste skiljas åt källkritiskt.