Slaveriet var inget randfenomen under vikingatiden. Fångar fördes bort i krig och räder, såldes, gavs bort eller införlivades i hushåll. Handelsvägar band samman Skandinavien med Brittiska öarna, Östeuropa och avlägsnare marknader.
Förslavade arbetade i jordbruk, hushåll och hantverk. Deras rättsliga ställning skapade beroende och utsatte dem för fysiskt och sexuellt våld. Enskilda kunde friges, men detta upphäver inte det grundläggande maktförhållandet.
De ofria lämnade sällan egna röster. Lagar, reseberättelser, gravar och enstaka runinskrifter formades av fria eller privilegierade människor. Antal, ursprung och levnadsvillkor förblir därför omstridda i många regioner.
En berättelse som bara visar skepp, upptäckter och silver döljer en viktig del av ekonomin. Samtidigt får människor inte reduceras till ”handelsvaror”: bakom de korta källorna finns splittrade familjer, tvångsförflyttning och enskilda liv.