Namn och ljudvärden
Ýr är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar idegran eller idegransbåge. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /ʀ/y/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Dikterna fokuserar på bågen. Form, ljudhistoria och relation till äldre Algiz är komplicerade och kan inte reduceras till ”skydd”.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Ýr som symbolfält för ”idegran eller idegransbåge”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Ýr er vetrgrønstr viða; vænt er, er brennr, at sviða.Idegranen är det vintergrönaste trädet; när den brinner brukar den svida starkt.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Ýr er bendr bogi ok brotgjarnt járn ok fífu fárbauti.Idegran är en spänd båge, sprött järn och pilens Fárbauti.
Ýr-strofen, särskilt dess sista kenning, är textuellt och semantiskt svår. Kopplingen till Algiz följer placeringen i den yngre runraden och hävdar inte namnidentitet.