Namn och ljudvärden
Úr är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar slagg på norska, regn på isländska. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /u/o/y/ø/v/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Dikterna är eniga om namnformen men inte om betydelsen. En enda ursprunglig naturbetydelse vore missvisande.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Úr som symbolfält för ”slagg på norska, regn på isländska”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Úr er af illu jarne; opt løypr ræinn á hjarne.Slagg kommer av dåligt järn; renen springer ofta över frusen snö.
Tolkningen av enskilda ord och sambandet mellan raderna är omstridda.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Úr er skýja grátr ok skára þverrir ok hirðis hatr.Regn är molnens gråt, höskördens fördärvare och herdens hat.
En arbetsversion efter en vanlig textform; Page dokumenterar betydande varianter.