Namn och ljudvärden
Týr är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar guden Tyr. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /t/d/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Stroferna förutsätter kunskap om den enhänte guden. Bilderna belägger myten men inget fullständigt orakelsystem.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Týr som symbolfält för ”guden Tyr”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Týr er æinendr ása; opt værðr smiðr blása.Týr är den enhänte asen; smeden måste ofta blåsa.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Týr er einhendr áss ok ulfs leifar ok hofa hilmir.Tyr är den enhänte guden, vargens kvarleva och helgedomarnas härskare.
”Vargens kvarleva” anspelar på Fenrirs bett, genom vilket Tyr förlorade sin hand.