Namn och ljudvärden
Þurs är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar þurs, ett farligt övermänskligt väsen. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /þ/ð/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Stroferna förbinder þurs med fara och sjukdom. Det ligger närmare källorna än en modern reduktion till enbart ”genomslagskraft”.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Þurs som symbolfält för ”þurs, ett farligt övermänskligt väsen”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Þurs vældr kvinna kvillu; kátr værðr fár af illu.Thursen orsakar sjukdom hos kvinnor; få blir glada av olycka.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Þurs er kvenna kvöl ok kletta búi ok varðrúnar verr.Jätten är kvinnors plåga, klippornas invånare och Varðrúns make.
Varðrún är annars svår att identifiera; handskrifterna förbinder också strofen med latinets Saturnus.