Namn och ljudvärden
Sól är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar sol. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /s/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Den isländska strofen kallar solen ljus och isens förstörare; den norska kallar den världens ljus.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Sól som symbolfält för ”sol”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Sól er landa ljóme; lúti ek helgum dóme.Solen är ländernas ljus; jag böjer mig för den heliga domen.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Sól er skýja skjöldr ok skínandi röðull ok ísa aldrtregi.Solen är molnens sköld, ett strålande himlaljus och isens livslånga sorg.
Den sista omskrivningen beskriver isens smältning; röðull är en poetisk benämning på solen.