Namn och ljudvärden
Reið är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar ritt eller färd. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /r/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Dikterna nämner möda, rörelse och hästen. En abstrakt ”andlig livsväg” är en modern överföring.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Reið som symbolfält för ”ritt eller färd”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Ræið kveða rossom væsta; Reginn sló sværðet bæzta.Ridning sägs vara hårdast för hästar; Reginn smidde det bästa svärdet.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Reið er sitjandi sæla ok snúðig ferð ok jórs erfiði.Ridning är saligt sittande, en snabb färd och möda för hästen.
De tre omskrivningarna ser samma verksamhet ur ryttarens, färdens och hästens perspektiv.