Namn och ljudvärden
Nauðr är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar nöd, trångmål eller tvång. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /n/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Den norska strofen låter nöd bli till hjälp när man handlar i tid. Traditionen är alltså inte rent fatalistisk.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Nauðr som symbolfält för ”nöd, trångmål eller tvång”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Nauðr gerer næppa koste; nøktan kælr í froste.Nöd lämnar få val; den nakne fryser i frosten.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Nauð er Þýjar þrá ok þungr kostr ok vássamlig verk.Nöd är trälkvinnans sorg, ett svårt tillstånd och mödosamt arbete.
Þý betecknar en ofri kvinna; strofen beskriver socialt tvång och hårt arbete, inte en abstrakt ödesmakt.