Namn och ljudvärden
Fé är ett historiskt bevarat namn på runan och betecknar boskap och rikedom. I yngre futharken kunde tecknet täcka ljudvärdena /f/v/.
När runraden minskades från 24 till 16 tecken fick en runa skriva flera olika ljud. Rätt läsning beror därför på ordförråd, grammatik och inskriftens sammanhang.
Historisk användning
Yngre runor användes främst för skrift: på minnesstenar, vardagsföremål, ägarmärken och korta meddelanden. Magiska inskrifter finns, men de gör inte varje runa till ett självständigt magiskt tecken.
De nordiska rundikterna
Den norska och den isländska rundikten kommenterar faktiskt yngre futharkens sexton runor. De är dock bevarade först i medeltida handskrifter och kan förmedla olika bilder.
Båda nordiska dikterna betonar att egendom kan skapa strid. Rikedom framställs alltså inte som enbart positiv.
Modern tolkning
Nutida praktik kan använda Fé som symbolfält för ”boskap och rikedom”. Sådan reflektion är modern; rundikterna ger bilder och minnesverser, inte ett fullständigt bevarat system för dragning av enskilda orakelstenar.
Rundikterna i original
Old Norwegian
Den norska rundikten
Fé vældr frænda róge; føðesk ulfr í skóge.Rikedom orsakar strid mellan släktingar; vargen livnär sig i skogen.
Den andra raden är gnomisk; dess förhållande till den första är inte entydigt.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Fé er frænda róg ok flæðar viti ok grafseiðs gata.Rikedom är strid mellan släktingar, flodens eld och ormens väg.
De två sista uttrycken är poetiska omskrivningar för guld; handskrifterna innehåller varianter.