Namn och språklig rekonstruktion
Wunjo är den vanliga normaliserade formen av det rekonstruerade urgermanska namnet *wunjō. Det betyder glädje eller välbefinnande. Asterisken markerar att formen inte är direkt belagd som runnamn i en bevarad äldre futharkinskrift.
Tecken och historisk användning
I äldre futharken fungerade runan främst som skrivtecken. Ljudvärde, plats i runrader och användning i inskrifter är mer direkt historisk evidens än moderna listor över symboliska betydelser.
Ett runnamn kunde vara minneshjälp och ibland fungera som begreppstecken. Det betyder inte att varje förekomst automatiskt åkallade namnets hela betydelseinnehåll.
Vad rundikterna belägger
Ingen rundikt för äldre futharken är bevarad. De fornengelska, norska och isländska stroferna som visas här hör till senare runrader. De hjälper till att rekonstruera namn men är ingen oförändrad kommentar från tecknets uppkomsttid.
Runan försvann ur yngre futharken; rekonstruktionen stöds främst av den fornengelska namntraditionen.
Modern symbolisk tolkning
Modern runpraktik utvecklar ofta Wunjo ur bildfältet ”glädje eller välbefinnande”. Sådana läsningar kan fungera som reflektionsspråk men är nutida tradition, inte en belagd vikingatida orakeldefinition.
Rundikterna i original
Old English
Den fornengelska rundikten
wynne bruceþ þe can weana lyt, sares and sorge, and him sylfa hæfþ blæd and blysse and eac byrga genihtGlädje åtnjuts av den som känner lite nöd, smärta och sorg och själv har välgång, lycka och tillräckligt skydd.
En innebördsmässig arbetsöversättning av CLASP-transkriptionen; språkliga detaljer granskas före slutligt godkännande.