Namn och språklig rekonstruktion
Sowilo är den vanliga normaliserade formen av det rekonstruerade urgermanska namnet *sōwilō. Det betyder sol. Asterisken markerar att formen inte är direkt belagd som runnamn i en bevarad äldre futharkinskrift.
Tecken och historisk användning
I äldre futharken fungerade runan främst som skrivtecken. Ljudvärde, plats i runrader och användning i inskrifter är mer direkt historisk evidens än moderna listor över symboliska betydelser.
Ett runnamn kunde vara minneshjälp och ibland fungera som begreppstecken. Det betyder inte att varje förekomst automatiskt åkallade namnets hela betydelseinnehåll.
Vad rundikterna belägger
Ingen rundikt för äldre futharken är bevarad. De fornengelska, norska och isländska stroferna som visas här hör till senare runrader. De hjälper till att rekonstruera namn men är ingen oförändrad kommentar från tecknets uppkomsttid.
Sol är väl belagt som namn; framgång, seger och ett ”högre jag” är senare symboliska utvidgningar.
Modern symbolisk tolkning
Modern runpraktik utvecklar ofta Sowilo ur bildfältet ”sol”. Sådana läsningar kan fungera som reflektionsspråk men är nutida tradition, inte en belagd vikingatida orakeldefinition.
Rundikterna i original
Old English
Den fornengelska rundikten
sigel semannum symble biþ on hihte, þonn hi hine feriaþ ofer fisces beþ, oþ hi brimhengest bringeþ to landeSolen är alltid ett hopp för sjöfarare när de färdas över fiskarnas bad, tills havshästen för dem till land.
En innebördsmässig arbetsöversättning av CLASP-transkriptionen; tvetydiga ord och runnamn granskas textkritiskt före slutligt godkännande.
Old Norwegian
Den norska rundikten
Sól er landa ljóme; lúti ek helgum dóme.Solen är ländernas ljus; jag böjer mig för den heliga domen.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Sól er skýja skjöldr ok skínandi röðull ok ísa aldrtregi.Solen är molnens sköld, ett strålande himlaljus och isens livslånga sorg.
Den sista omskrivningen beskriver isens smältning; röðull är en poetisk benämning på solen.