Namn och språklig rekonstruktion
Isa är den vanliga normaliserade formen av det rekonstruerade urgermanska namnet *īsaz. Det betyder is. Asterisken markerar att formen inte är direkt belagd som runnamn i en bevarad äldre futharkinskrift.
Tecken och historisk användning
I äldre futharken fungerade runan främst som skrivtecken. Ljudvärde, plats i runrader och användning i inskrifter är mer direkt historisk evidens än moderna listor över symboliska betydelser.
Ett runnamn kunde vara minneshjälp och ibland fungera som begreppstecken. Det betyder inte att varje förekomst automatiskt åkallade namnets hela betydelseinnehåll.
Vad rundikterna belägger
Ingen rundikt för äldre futharken är bevarad. De fornengelska, norska och isländska stroferna som visas här hör till senare runrader. De hjälper till att rekonstruera namn men är ingen oförändrad kommentar från tecknets uppkomsttid.
Historiska texter beskriver fysisk is. Psykologiska idéer som blockering eller inre stelhet är moderna överföringar.
Modern symbolisk tolkning
Modern runpraktik utvecklar ofta Isa ur bildfältet ”is”. Sådana läsningar kan fungera som reflektionsspråk men är nutida tradition, inte en belagd vikingatida orakeldefinition.
Rundikterna i original
Old English
Den fornengelska rundikten
is byþ oferceald, ungemetum slidor, glisnaþ glæshluttur, gimmum gelicust, flor forste geworuht, fæger ansyneIs är mycket kall och ytterst hal; den glänser klar som glas och liknar ädelstenar, ett golv skapat av frosten, vackert att se.
En innebördsmässig arbetsöversättning av CLASP-transkriptionen; tvetydiga ord och runnamn granskas textkritiskt före slutligt godkännande.
Old Norwegian
Den norska rundikten
Ís kǫllum brú bræiða; blindan þarf at læiða.Is kallar vi den breda bron; den blinde behöver vägledning.
En innebördsmässig arbetsöversättning. Den andra raden är ofta ett självständigt gnomiskt påstående; ett direkt betydelsesamband med runan får inte förutsättas.
Old Icelandic
Den isländska rundikten
Íss er árbörkr ok unnar þak ok feigra manna fár.Is är flodernas bark, vågens tak och fara för dödsdömda människor.
”Bark” och ”tak” beskriver det frusna vattnets fasta yta; slutfrasen betonar dess livsfara.