Många namn och roller
Oden förknippas med härskarmakt, diktning, kunskap, krig och utvalda döda. Hans många binamn speglar skiftande roller snarare än ett enkelt ansvarsområde.
Kunskap till varje pris
Han söker kunskap genom offer och gränsöverskridande: han ger ett öga, vinner skaldemjödet och hänger i Hávamál i det vindpinade trädet. Berättelserna är poetiska källor, inte en saklig gudabiografi.
Krig, härskarmakt och döda
Arkeologiska bilder kan inte alltid identifieras säkert. Enögda gestalter kan föreställa Oden, men sammanhang och jämförelser avgör; moderna framställningar bör inte göra möjligheter till visshet.
Bilder och kultspår
I diktningen gynnar Oden inte alltid den tappraste. Han kan stödja följeslagare och sedan överge dem för att samla krigare inför Ragnarök. Opålitligheten hör till hans samband med härskarmakt, extas, bedrägeri och farlig kunskap.
Ingen modern vishetsguru
Namn, ortnamn, små figurer och bildmotiv antyder dyrkan men är ojämnt fördelade. Två korpar, ett spjut eller ett saknat öga kan stödja en identifiering; inget enskilt kännetecken ersätter fyndsammanhanget.
Binamn och skiftande gestalter
Grímnismál och andra texter ger Oden många namn. De antyder roller som vandrare, maskerad, krigsherre eller rådgivare och ger ingen enda fast gestalt. Förklädnad och bedrägeri hör till hans berättelsefunktion; den gråhårige vandraren är bara en möjlighet bland många.
Korpar, vargar och Sleipner
Hugin och Munin för nyheter från världen, Gere och Freke följer Oden och den åttafotade Sleipner korsar vanliga gränser. Djuren kännetecknar kunskap, makt och rörelse mellan världar. Namn och uppgifter kommer främst ur diktningen och Snorres ordning av materialet.
Diktning och det stulna mjödet
Berättelsen om skaldemjödet förenar inspiration med förvandling, förförelse, bedrägeri och stöld. Oden för mjödet till gudar och skalder men spiller också en sämre del. Diktarförmågan framstår som en eftertraktad, farlig och socialt verksam gåva.
Runor, galdr och sejd
Hávamál skildrar Odens självoffer i trädet och hur han vinner runorna; andra strofer räknar upp trollsånger. Ynglinga saga förbinder honom med sejd men beskriver konsten på stort tidsavstånd. Texterna ger ingen fullständig odinsk ritualhandbok.
Dyrkan och modern återkomst
Ortnamn, elitpräglade bilder och senare texter antyder en betydelse som skiftade regionalt. Oden var troligen inte främsta gud överallt. Modern konst, nationalism, populärkultur och nutida religion har skapat nya Odenbilder som måste skiljas från vikingatida belägg.