Lyror och strängar
Lyror är arkeologiskt kända från det tidigmedeltida Nordeuropa; Sutton Hoo bevarar delar av ett särskilt berömt instrument. Rekonstruerat strängantal, stämning och repertoar är ändå inte automatiskt vikingatida fakta.
Flöjter och pipor
Benflöjter och panflöjten från vikingatida York visar flera möjligheter. Hålantal och rörlängd begränsar tonförrådet men bevarar varken stycken eller ett gemensamt tonsystem.
Horn och lurar
Djurhorn och träblåsinstrument kunde ge signaler och musik. Träluren från Oseberg är ett viktigt fynd. Bronsålderns lurar är mycket äldre och får inte utan vidare bli vikingautrustning.
Rytm och förgängligt material
Trä, skinn och växtfiber försvinner ofta. Frånvaro av en trumma bevisar därför inte att trummor saknades; moderna ramtrummor bevisar omvänt ingen vikingatida standardform.
Repliker som experiment
En replik kan pröva hur material, verktygsspår och konstruktion påverkar ljud. Den blir forskning när antaganden dokumenteras och varianter jämförs – inte när ett vackert ljud ensamt blir bevis.